HISTORIA DVÄRGPINSCHER

Ändamål

Förr: Råttbekämpare

Nu: Sällskap

Hemland; Tyskland

Bakgrund

Den släthåriga pinschern var känd redan i 1500-talets Tyskland. Den finns avbildad på ett kopparstick av den kände konstnären Lucas Cranach. I pinscherkullarna föddes då och då miniatyrexemplar som man i regel avlivade, eftersom man inte kunde använda dem som råttutrotare, vilket man använde den större pinschern till.

Däremot gjorde den lilla dvärgvarianten av pinscher stor succé, när dvärghundsraser kom på modet inom den tyska aristokratin på 1600-talet och 1700-talet. Det antas att både italiensk vinthund och korthårig tax korsades in för att förbättra rasen. Det skulle förklara dvärgpinscherns typiska hackneysteg och den klara röda färgen.

Det var inte förrän på 1870-talet, som man började avla fram den ras som vi idag känner som dvärgpinscher. Intresset för hundutställningar var stor och dvärgpinschern visades sittandes på ägarens arm. Det var i princip bara huvudet och storleken som bedömdes. Dvärgpinschern skulle vara så liten som möjligt.

År 1895 grundades Tyska Pinscherklubben (senare Pinscher- och Schnauzerklubben) och rasen dvärgpinscher erkändes officiellt. Klubben hade som mål att dvärgpinschern skulle vara så sund och välbyggd som möjligt och först i andra hand liten. Rasens popularitet ökade under 1920-talet sedan den introducerats i USA och den Amerikanska dvärgpinscherklubben grundades 1929. Svenska Schnauzer-Pinscherklubben bildades 1947 och är den officiella specialklubben för dvärgpinscher och de närbesläktade raserna affenpinscher, pinscher, dvärgschnauzer och schnauzer.

Dvärgpinschern upplevde sin storhetstid här i Sverige fram till mitten av 60-talet för att sedan bli utkonkurrerade av andra dvärgraser som chihuahua och papillon. Under 90-talet har ett 60-tal dvärgpinschrar nyregistrerats varje år med ett stort uppsving år 2000 med hela 160 st nyregistrerade. År 2001 var det 116 st. Dvärgpinschern är på framfart!