Rasren

LÄS DETTA!

Registrerad eller inte? Svenska kennelklubben eller Jordbruksverket?

För att en hund ska anses vara rasren ska den vara registrerad i Svenska Kennelklubben (eller av annan FCI godkänd organisation). En hund som är registrerad ska alltid ha en stamtavla och ett registreringsnummer. Om hunden är registrerad i SKK så börjar registreringsnumret med landskoden S/SE (för Sverige), följt av fem siffror, ett snedstreck (/), och årtalet då hunden registrerades. Till exempel: S12345/2009.

Svenska Jordbruksverket har ett ägarregister där alla hundar ska vara registrerade enligt rådande svensk lag (juli 2009). Enligt lagen ska en hund vara märkt med mikrochip eller tångavtryck i öra samt dess ägare registrerad i Jordbruksverkets ägarregister. Detta register innehåller information om hundens chip eller märkningsnummer, dess ägare samt av ägaren lämnade uppgifter om hunden ras och övriga uppgifter.

Att hunden är registrerad hos Jordbruksverket är således inget bevis på att det är en rasren hund. Många mindre nogräknade uppfödare försöker spela an på att hunden är rasren eftersom den är registrerad som en viss ras hos Jordbruksverket, det är felaktigt då en hund som saknar stamtavla är att se som blandras.

Låt dig inte luras av vilseledande annonser,och lägg inte allför stor betydelse i ordet "champion" eller "impoterad" De bästa stamtavlorna är visst inte de som innerhåller flest berömda championhanar och tika. Det väsentliga är var i stamtavla dessa lysande förfäder dyker upp.

Det är inte nödvändigt att grunda en kennel på champions. Det ä bättre att använda bra eller relativt bra exemplar från en verklig god linje och para dem med liknade material från en annan så gott som obesläktad linje..Detta ger den den nya uppfödaren ett brett urval av möjligheter att avlar på,och är antagligen bättre än att köpa en dyr championtik och para henne med en championhane, eftersom materialet tendera att återgå till medelmåttan. Ibland produeras bättre avkommor från de medelgoda hundarna och mindre bra från champions. Championhanar används mer i avel och har därför större chans att få ett stort antal bra valpar,och inte bara några får goda med ett stort antal tikar.Det ställs faktist ut allför många hundar,och det vore bättre att har kvalitet än kvantitet, men ledsamt nog har "hundsrorten" alltid varit ganska sällsamt skådespel. Likväl är det ingen tvekan om att de flesta raser under årets lopp har förbättrats, trots dåliga domare och uppfödare. Säkild har de förbättrads till det yttre. Detta kan man se genom att jämföra med fotografier från ungefär femtio år tillbaka. De bästa av dagens hundar har verkligen bra kvalitet.

Tyvärr finns det en otroligt stor mängd uppfödare som, trots övriga fördelar sakna"hundblick" och därför inte är i stånd att se fel och inte heller förstjänster.Vissa människor är födda med naturlig blick för djur,och de kan plocka ut en bra hund inom vilken ras som helst. Domare är också födda till det och inte bara skolade, även om deras kunskap kan öka. Ett vackert djur är något så glädjande att se, att den som har blick för det inte kan undgå att uppskatta dess förtjänster.

Hunduppfödare över hela värden skulle kunna föda upp bättre hundar om det inte vore så rädda för att erkänna och tala om felen hos sina egna hundar. Alla hundar har fel, och det finns ingen perfekt hund. Även de bästa har åtminstone tre fel, om man bara söker efter dem. Så länge det anses "opassande" att tillstå att ens egna hundar kan har fel och diskutera dessa, kommer de verklikar framstegen inom hundavel att bromsas.

"Kennelblindhet" är något av det värsta en en uppfödare kan lida av. Detta är en hundterm som innebär att uppfödaren inte kan se några fel i sitt egna hundmaterial, men är fullt kapabel att se detaljer hos andra uppfödares hundar.

Det finns faktist ett ännu värre fel inom hunduppfödning,och det beskrivs bäst som "rasblindhet" När ett fel har smygit sig in i en ras,och domarna låter det passera bemärkt på utställningarna eftersom det finns så få hundar utan felet, blir det till slut accepterad som rastypisk.

Tro inte på allt du hör,utan skilj agnarna från vetet."Hundsporten" är hård och tuff, särskildt i toppen,och lockar ofta fram människans sämsta sidor.

Håll dig aldrig med fler hundar än att du lätt hinner ta hand om dem och har råd med dem,och ser till att du inte blir bunden vid hemmet på grund av dina hundar. Ta aldrig hundar så allvalig att du bara kan prata om och tänka på hundar och stänger ute allt annat interessant som sker i värden.

Källa: kennel Rainshoe's